Idag ska Erik ha utflykt med lunch. Maken (som lämnar på dagis) hade tänkt göra köttbullar och makaroner.
Precis innan jag skulle gå så vaknade Erik. Och det första han berättar är att dom ska ha utflykt. Och att han INTE gillar kalla köttbullar utan han vill ha pannkaka.
Jag tänkte en liten mikrosekund om jag skulle tvinga på honom att äta köttbullar ändå, men som den curlingmamma jag är sprang jag istället ut i köket och började göra pannkakor. Jag stekte dom två första och sedan fick maken, som aldrig brukar steka pannkakor, steka ytterligare en.
Jag hade inte riktigt hjärta att förstöra Eriks underbara utflyktsdag genom att skicka med ”fel” lunch. Såååå curlingaktigt av mig.
Fast jag curlar inte jämt, att curla för mycket är att göra sina barn en björntjänst. Och sedan så skulle jag bli helt utmattad om jag skulle curla mina två energiska småkillar hela dagarna. Det är nog lättare att curla riktigt mycket om man bara har ett barn. Föräldrar till fyra-fem barn curlar nog sällan. Helt enkelt för att det är tufft att hinna curla så många barn.
